Obehandlad råspont
kvistig och dan
så var han
den envise

lite skrämmande
med sin ärlighet
som uppskattades
så länge den passade

men som alltid
är ärlighet envis
kryper in
tar tag och kittlar

så bortstött
ensam och märkt
blir framtiden
den kända melodin

de slöt sig samman
bakom rygg
viskande
nämen se

som om lögner
som delas
besgrar
suddar ut

ofta ler de
lite överseende
åt den sorgsne
som i mjugg

medan de putsar
sina fasader
mal floskler
och brygger enfald

ständigt undrande
förvånade
över utveckling
de inte styr

vissa söker frihet
andra älskar tvång
det enda de har gemensamt
är rädslan

för sanningen
den hotande
skrämmande
sanningen

så de låtsas
som om regn
kan dölja
deras spår