Till slut vätte himlen marken och skog,
spolade bort vinterns tecken.
Det regnade varmt, till liv väckande vatten.
Vid havsstranden hörs
öppna havets vågors djupa suckar!
Sydvästen är mjuk, mild och vänlig.
Afrikas besökare, tärnan, flaxar över fiskevatten,
i näsborrar doftar utslagna mössöron,
gräsmattan vid stranden skiner starkt grön.

Det blev en brådska inför morsdagen!
Min mor är bortgången, hon sover evigt, men
det finns dock minnen.
Morsdagen var och är en av de stora högtiderna.
I dag planterar jag minnenas vårblommor på min terrass.
Blåa förgätmigejer,
blåa, vita och en gul viol,
den där gula är min saknads blomma.
Jag lät mina blommor dricka, jag vattnar dem, de ler mot mig!

På trädgårdssidan ligger pappa koltrasten i
den ser mig och ger i från sig ett väsande varningsskrik,
trädgårdshärskare har sitt bo i buskaget,
en sextett av orangea vidöppna munnar,
en kontinuerlig ström av larver och maskar till boet.
— I min trädgård kommer att växa fyra nyttoväxter!
Potatis, jordärtskocka, pepparrot, spritärt.
Min örtagård omfattar gräslök, dill, timjan, basilika,
krasse, samtidigt ört och blomma
och en enda blomma, luktärt, den mest romantiska blomman!

Jag luffar på ett skogshygge på mon
små, nya björklöv skrattar i solsken
de sista vitsipporna befinner sig i skogsbrynet
trädpiplärkan stiger högt upp mot himlen
och störtar ned under sin parningslek.
Jag söker rödskimrande sandfläckar, där finns de,
knytnävestora bruna klumpar som små hjärnor, murklor.
Mitt hjärta bultar av spänning, det föds en häftig åtrå,
jag plockar som en galning "giftsvampar" i min korg.
Vårens viktigaste climax är nått!
Om inga murklor — ingen vår!

Naturen är som bäst.
Jag hoppas att allt skulle kunna stanna för en stund.
Då kunde jag njuta länge och hängivet av denna tid.
Men tyvärr ej. Denna stund är en förbi ilande momang,
den upprepar sig nästa år!
Den som lever, erfar den på nytt.
Nu står jag inför denna minut.
Fröns stund.
Jag har känt deras mystiska, bedårande doft hela vintern.
Jag öppnar små påsar, livets hemliga koder.
Jag gömmer dem i myllan, moder jord, på morsdagen.
Därefter, full av förväntan. Nytt, underbart liv skall födas!

© Heikki Hellman (120513)