du undrade i telefonen vad jag gör, eller gjorde just då. Läser, ljög jag. Trevligt att du ringer, ljög jag. Tänkte precis på dig, sa jag sanningsenligt men utelämnade ett tyvärr, alltså ljög jag egentligen. Hej då, vi måste ses snart. Absolut, ljög jag.

Alltså, vad gjorde jag egentligen då? Jag satt, högra benet skakade rytmiskt och jag kunde inte häva denna neuronloop utan att trycka ned benet med handen. Jag tänkte på dig som jag redan sagt. Jag gladdes att du ringde, eller nej, gladdes är fel ord. Smärtan dövade den tidigare smärtan innan ditt samtal.

Vad mer gjorde jag? Fysiologiska funktioner som hjärtats rus, plötslig blekhet kan väl inte sortera under begreppet gjorde. Kan darret i rösten, i händerna det? Och att rösten kämpade så tappert till det. Att tarmarna gjorde uppror redan under samtalet. Och att jag hatade dig