när alla mina tidsfördriv
har lämnat mig ensam åt natten
när våra konversationer har blommat ut
för att dö i sömnen
måste jag hitta nya sätt att fly

har nu;
sorterat hela min skivsamling+boksamling i bokstavsordning
målat mina naglar svarta
målat mina läppar vinröda
lyssnat på Ted Gärdestad

sjasat bort murveldjur ur sina gömslen


ler åt mig själv i spegeln
förtränger allt med ajax

smutsen som inte går bort
river jag ur mig med sprit

tills bara pixlar av ursprungsbilden
sakta dalar genom vad
man brukade kalla mitt ansikte

min mamma säger att
hon ibland skymtar vem jag en gång var
att det är det hon lever för

jag lever för hennes förvridna ansikte
jag är en krossad dröm begravd i ett modershjärta

och hur jag än har allt
så har jag inget
som jag inte vill förstöra

att om jag vänder mig om
om jag väljer om

om jag kapitulerar
och bestämmer mig för att jag redan har förlorat
så har jag vunnit allt

om jag lyckas att överkomma mig själv
så finns något kvar som inte går att förstöra

hon ser mig som sig själv
och jag kan bryta upp, vända om och låta allting vara upphävt
jag kan välja att inte bli som henne

jag är bara arton år
och redan en katastrof