Jag begravde allt någonstans i vintras, under snön eller nåt. Och trots denna långa och kyliga vår smälter de fram, som hundbajs.

Det räcker med att solen värmer en dag, och jag är ett bottenlöst hål av sorg som svämmar över till varje mollackord och varje 16-and-pregnant-avsnitt, till och med Friendsreklamen spiller jag tårar över. Ditt jävla hundbajs är överallt.

När jag har blött ner hela min tillvaro i salta tårar, när alla näsdukar är slut. Då sitter jag här. Vrider ur mig själv som en trasa, tömmer sorgen i små färgglada plasthinkar.