Du.

Vi har sovit för länge nu.
Det är dags att vakna.

Du.

Det är tid för solens strimmor att leta sig in i oss,
värma våra frusna händer som krampaktigt frusit i slag.
Och när våra knutna nävar tinar ska vi resa oss.
Ur våra hål som någon grävde för länge sen.

Jag minns inte längre hans namn.

Hålen som har blivit våra hem ska grävas igen.
Och på jordhögarna som reser sig mot himlen ska vi stå.
Smutsen ska rinna av oss. Och skammen ur våra ögon.
Det finns ingen skam. Det finns inget förflutet.

Det är dags att komma nu.

Och vi ska ta tillbaka våra barn. Vi ska ta tillbaka våra gamla,
vi ska ta tillbaka våra hem, våra systrar och tankar.

I våra snaror ska de ångra sina första spadtag.
Och önska lämna sina opererade kroppar.
Blödande i sina vita vardagsrum.
I sina välskötta miljonvillor.
I tidningens annons.

Älskling.
Det är dags att vakna.
Kanske om vi skyndar.
Kanske hinner vi redan idag.