rena i bebådelsen
jag badade aldrig i genesarets sjö
kladdade ner mina bröst med neonfärg
stod i ljuset av lysrören
hette allt och inget

och när barnet var idiot
stod det på asfalten
renskrapad, urholkad, knuten
och stirrade rakt in i kameran

och i orgasmen var jungfru maria
nästan orörbar
och jag ville sjunga en sång om vemodet
sparka på aluminiumburkar utmed gatorna
som den poet jag aldrig kommer att bli

krämen den mjölkvita
heroinet som sticker som nålar i blodet
hon vill inte leva till morgonen
ljus som kött
och kött som ljus

och hon som aldrig ville komma ner
ligger nu fastbältad i en säng på psyket

behagar som vanligt

i solförmörkelsen var hon märkligt förvriden
mer än vad jag hade kunnat tro
kan man tro?
kan man då?

och barnet lekte med handgranater
barnet tejpade fast sitt hjärta på sina föräldrars ytterdörr
och sa att nu kommer jag aldrig mer tillbaka
och barnet lekte inte nudda mark
att det var osynligt och mamma pappa barn

och vad gör jag här?