Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svekens sårbarhet


Sårbar.
Så sårad.
Sista slaget,
som skaver själen.
Sorgens skrik,
står stilla,
så som självsvälten.
Slingrandes, skyldig.
Smalhetens snabbverkan.
Stenåldersdiet,
små smakbitar.
Stulna svordomar,
snålt självisk.
Svårförstådda synpunkter,
skinande som solstrålar.
Se snabbheten,
svetten,
sårbarheten.
Själva själens strävan.
Ständigt slit,
stridande slag.
Som söver,
sagolika stränder.
Sömnens sövande smekningar,
skenar snart,
som skuggors snabbhet.
Städer som sover,
skuldkänslor som smiter.
Sjöars skygga stormer,
svaren Staren sjunger.
Snart svimmar,
stabiliteten.
Somliga svävar,
som sista sorgen,
släcker sig själv.
Säkerhetsportar stänger,
småfolk skyddas.
Solen slocknar,
strax.
Smygande sekundrar,
slocknar.
Så svart,
som sot.
Sårbarhetens slutpunkt.
Slutet.











Fri vers av Maggie
Läst 795 gånger
Publicerad 2006-05-03 23:35



Bookmark and Share


    Aliah
Wow, Maggie! Vilken s-dikt! Bevisar att du verkligen behärskar orden! Snyggt och välplanerat. Hela texten speglar själslig sårbarhet och sorg på ett bitvis skärande vackert sätt.
2006-05-04
  > Nästa text
< Föregående

Maggie
Maggie