Tror de allra flesta föräldrar verkligen älskar och bryr sig om
sina älskade barn
men att en del kanske har lite svårt att prioritera ...
Barn är inte några entiteter ...
... vars behov
kan bedömas inom
förbeställda budgetramar
Hur budgeterar man
förutsättningarna för
tillräckligt många
pussar och kramar
samt rätten till
att få känna
sig älskad
unik
och
att man är
en tillgång
och inte
ett störande moment
som bara utgör en kostnad
Visst är det så mycket mer
än vad detta flöde
förmedlar
som borde finnas med
vad avser barns behov
Men mitt fokus
syftar till
de grundläggande behov
vilka utgör det som gör
att våra älskade barn
också får känna sig
älskade
bekräftade
behövda
och
att deras existens
utgör en väsentlig skillnad
samt att vi får dem
att känna verklig inklusion
i sin relation
såväl
till oss föräldrar
som
i och till
det samhälle
de tillsammans med oss
växer upp i
oavsett
socialt
ekonomiskt
eller
materiellt
betingad situation
Ty även om vi har
begränsade förutsättningar
eller ej
oavsett om det gäller
tid eller ekonomiska resurser
så vågar jag hävda att
det alltid finns kvar
tillräckligt mycket
av det som behövs
för att vi ska kunna få
våra älskade små
att känna sig
älskade
unika
bekräftade
inkluderade
prioriterade
i allmänhet
men än mer
att de ska
känna och veta
att det i synnerhet
alltid finns
pussar och kramar
närhet
i obegränsad mängd
och att det
är en självklarhet
att dörren till vårt hjärta
och deras hem
ej någonsin för dem är stängd
Men än en gång
vill jag understryka deras
självklara rätt
att på alla sätt
få känna sig som
såväl
den tillgång de är i våra liv
som att de utgör
förutsättningen för att vi
ska känna och få
livsglädje
livsenergi
och
inte minst
verklig mening i våra liv
och att vi dem
oavsett
älskar och behöver
Ty dem förutan
vore såväl
vårt föräldraskap
som förutsättningarna
för allt annat
i det samhälle vi alla lever i
inom överskådlig tid
till slut
förbi och över
Våra barn är vår framtid
och om vi sätter upp
budgetramar
för dem som entiteter
av kostnadskaraktär
och inte som den
allra väsentligaste
och mest lönsamma
framtidsinvestering
de som tillgångar är
Då vet jag inte om
allt det vi alla säger oss
kämpa för
vad avser
livskvalité
jämlikhet
miljömedvetenhet
allas så kallade lika rättigheter
och allt annat
som konventionerna
säger är väsentligt
att kämpa för och sträva efter
överhuvudtaget
är värt allt besvär ...
Men jag vet att
vad jag än tycker och tänker
om saken
så kan jag inte ensam förändra världen
och hur andra prioriterar och värderar
allas våra älskade små
Vad jag kan och så ock i praktiken gör
är att se till att mina egna
älsklingar alltid vet och känner
att de är orsaken till
att jag överhuvudtaget känner
att jag har ett meningsfullt liv
och att jag älskar dem
var och en
mest i hela Universum
och att jag för dem
oavsett
prioriterar min tid
och pussar och kramar
finns det obegränsat av
och de får de precis hur många de vill
Ja, så många att de ibland till och med
får möjlighet att tack nej
och tycka att de får alldeles för mycket
uppmärksamhet, pussar och kramar av mig
När jag då frågar om jag verkligen ska sluta
ge dem så många pussar och kramar
är deras tveklösa omedelbara svar
- Nej! För mycket är precis lagom ...
– Att vi vet att vi inte bara får hur mycket kärlek vi vill och behöver
utan att du också vill och behöver få oss pussa och krama om
- Det är ju det vi tycker så väldigt mycket om ...
En del säger att det här är självklarheter
man inte vare sig ska tjata om
eller överhuvudtaget ens behöver prata om
- Men min övertygelse är
att vi varje dag
behöver påminnas om allt det här
gång på gång på gång ...