Det är natt för genom en
tunna hinna ser jag

stjärnorna blinka

koder att begripa
fastän jag sover
och känner att någon finns där
hos mig
jag vet inte säkert vem
men tror mig minnas hennes ansikte
att hon en gång hållit mig
i sin famn
hos sitter på marken
dold av nattens skugga
jag kan inte vakna
ingen röst som bär
- vill fråga
ser att hon ger mig en karta
lägger den intill min kind
ett ark med anvisningar

försöker röra min hand mot henne
ta tag i det hon lämnar
kraftlös och plötsligt lämnad ensam
vetskapen att hon gett mig
ledtrådar
till hur att leva
vilken väg att gå nu den sista biten
och jag fylls med den djupaste bedrövelse
rädslan att misslyckas
när det väl är dags
att vakna