Sensommarmörkret speglar
i dina ögon
ut ett förlopp
dar inget är givet
utom det
att betraktaren förändrar
det som sker
med sin blotta närvaro.

Mörkt faller regnet
i dina ögon
och när solen slutligen
sliter molnen isär
är det
i dina ögon
som skälen föds
för att närvara i skapelsen.