Väggarna som alltid varit din enda vän
Har blivit ett fängelse som vägrar dig ut
Det som en gång varit din borg , ditt hem
Blev en livstids dom utan ett lyckligt slut

Även om du innerst inne nu också detta vet
Så är viljan förlorad i ett ändlöst djup
För dig en cell , för alla andra en lägenhet
Utanför den låsta dörren är livet ett stup

Du följer vägen till ditt privata helvetes dörr
En flykt från den värld som bara orsakat smärta
Förlorad bortom räddning över att vilja förr
Priset för din lyckade undflykt blev ditt hjärta

I förtvivlad desperation för att åter igen känna
Rycker du ut sidor av ditt liv för att dem bränna
Nu börjar boken att sakta men säkert försvinna
Men slutet , de sista sidorna förblir bara mina