det började med att jag
tappade bort dig
någonstans
och din storlek 45
sparkade igång
min hyperventilation
klöste järnvägsspår på kinderna
så jag
vek mig dubbel
och kramade sönder magen

jag kunde inte känna dig
letade under varje ögonlock
jagade varje viskning
-- men inget fanns där
flämtade högt utan ljud
fann ingen röst
inte en endaste

irrade runt i cirklar
sprang in i buskar
rev upp gräs i rötterna
och förflyttade tusen berg
bara på kanske tjugo minuter

grävde i jorden
och försökte skrika ditt namn
som om det vore ett avlägset språk
men jag började redan glömma din röst
hur skulle jag hitta dig?
hur skulle jag någonsin hitta dig?
jag hittade dig aldrig.


(visste du
att människor faller bort
och kommer aldrig mer tillbaka
hur man än försöker tro?)


men jag försöker hitta din blick i min
när jag stirrar in i spegeln
jag har känt mig så gammal
sen du dog