Fröken Julie ångrar sig ofta

Pendlar,

I hennes klokaste stunder sätter
hon upp benen, drar in det läkta
Låter brott begångna
vara gågna, tar hänsyn till förloraren
inom henne,

Då kan hon samtidigt förvandlas till
Julian, den hon var,

Gränserna är hårfina, som om Julie
ännu lyder under det strängaste av
överjag, om hon drar för hårt i begärens
strängar, är hon rädd att inte verka
storsint,

Det mest förbjudna inom Julie är den
som inte varit god, rättvis, den som
inte tar sitt ansvar,

Så hon grämer sig ibland över förakt
som gläntats, över en främling definierad,
över ett behov Julie ser handlar om
hennes eget inre barn,

Fröken Julie önskar ingen såra men
blev så sårad,

Sårad över det unika i sin godhet,


Att hennes rädsla inte köpte kärleken

var det stoltaste, det som formligen
gjorde att det bar,

När Julie upptäckte hur köpt hennes
naivitet var, hur lättköpt hennes drömmar
var,

växte lejoninnans man



Fröken Julie önskar inte tala illa om
den kvinna som hamnade i mitten


av den sjukdom,

önskar få stryka hennes tårdränkta
kinder,


Önskar

klara det en dag,