De vardagliga att träffas eller prata varje dag
Ska helt plötsligt avslutas
Man ska helt plötsligt
Bara inte ringa när längtan faller in

Man är helt själv
Det känns som personen dör för än
Men man får inte gå på begravningen och
Ta farväl

Helt plötsligt ska man stå där själv
Det är sogset tomt
Liten vinande smärta i bröstet
Av saknad, av längtan

Det man alltid gick och tänkte att man skulle berätta när vi pratade
De meningarna är helt onödiga att tänka
Men de fortsätter och ekar tomt inne i huvudet

Man måste hela tiden förmå sej själv
Att sluta tänka på den man älskat
Allt är bara slut
Ett slut som är helt obegripligt att förstå

Att man inte förstår att man helt plötsligt är helt ensam
och övergiven igen
Osäkerheten
Trevandet framåt i livet med små steg och saknaden

Varje dag är en prövning, man går och håller andan
Tänker att man måste vara stark, när man helst vill ligga i sängen och gråta
Men man vet, det blir inte bättre av det
Bättre att klä på sej och ut i arbetet med masken
av styrkan som inte finns.