Människan och människor

hans och hennes

Jag klöser ut ditt hjärta, strax efter
ansvarslöshet som bränner,

Julie går där varje dag, likt en myra

ni tror ni ser henne

under ytan
ligger lager staplade likt
Napoleon, det söta ligger nedtryckt under
molnen,

lånar ut sitt öra och sitt hjärta



uti pålagringar likt en ond dröm, genom
patriarkala röster, genom moderströsten,
bar hon anfäders olevda liv uti knarrigt
blekbrunt läder,

uppspikad
vid det kylblodsröda
korset,

gudinna sval,

Julians
innerliga rättspatos
Julie nog kommer vinna, medger han,
(ett slags rent liv) där Julian allra helst
sett anfäder hänga för evigt, ofri

allra helst att tidens klockor vreds
tillbaka( Julie ser ömt på Julian då,
likt vana trogen, hittar hon
godbitar i förkolnat tappat
människoben,)


hon kommer likt hjältinnor få ett
slags liv,


Inte det liv hon borde haft, och språng
från blanka tryck av det kommersiella


Fröken Julie knappar in en summa
i en kassa,

tvivlar inte, pengar återkomma


På vägen hem är Julie fri

Fröken är det

i fantasin ligger världens sedelbuntar
i det där ovan nämnda lädret, den
vars knarr nu avtagit

genom staden glider fröken fram





likt synden
är sällan hjälpen fri




ytterst påtagligt för vår fröken Julie