Julie

pratar åter i telefon

det minner om en knivvass glöd
som länge bar och bar

Utmattning i stilla förening med
luften

mönskobarn hon sakta föder


varje dag


den där kassan



den gör utsträckta händer


till hållbara fingrar


livet är en sång att sjunga



trallar som en vän