Du borrade ett hål i mitt hjärta
Nu är du borta och det börjar rinna
Allt blir synonymt med mera smärta
Livslusten börjar allt snabbare sinna

Oförmögen att denna känsla kunna släppa
Löftet lever att du skulle vara den sista
Förlorat viljan att såret åter igen täppa
Tröttnat på finna för att återigen mista

Det enda jag ville var att höra din röst
Vakna upp med dig liggandes på mitt bröst
Omfamna din alldeles lagom varma kropp
Känna det trots allt finns lite hopp

Men när jag ser dig nu jag önskar jag vore död
Din röst får mig vilja skära mig och skrika blöd
Bara namnet får nu kalla kårar spridas i min kropp
Du blev snaran runt min hals vid mitt sista hopp