plockade, pressade in, tuggade som
barn gör,

försvarar tilltaget, hur faan kan man
känna syrligheten inuti en hård lakrits
bomb, utan,

Ouppfostrad,

för att när bindorna är slut ta papper,
skita i att köpa dem, för att reklamen
hyllar vingarna,

ta och ge er,

Julian är en Gud,

han är på många sätt det. Han hatar
al-anon, och alkoholhjälpen,

Föraktar bamse- och styrkekramar,
anser när det kommer till kritan,
att människan är omedveten,

uppretad och ni finner honom högst
agiterad,

uttråkad, där i telefon, med en gäspning
med Jean i telefon, uppriktigt uttala
jag ämnar inte fortsätta lyssna, tråden
Jean, syftet som jag vet du kommer till,

ligger där och skvalpar, ge mig nåt att
bita i,

sårad, oh tänker Julian

varför dessa förställda utrop av intresse
för att tillfredsställa en man som han,

Julian inväntar Jeans sårbarhet


det är nog faan det enda, via en upp
ställning av gäspar i det oändliga,

längtan efter viljan att dölja dem, med tricks
inövade