Jag försöker förtvivlat få fram känslor som jag dränker i
blodet du lämnade i mina händer,
lämnade i mina sönderslamsade ben, armar, bröstkorg,
i dna:t du lämnade på mina läppar,
i vår sista kram på en station där jag
nu insett att jag
tappade
mig själv
tappade dig och
det var där jag släppte taget om din hand
och du föll handlöst
och jag insåg inte då att det gjorde jag också.


Jag vill ringa dig, berätta hur
ont det gör att inte vilja prata, hur ont det gör
att du lämnade mig även om
vi inte hade några skyldigheter till varandra.
Jag vill ringa och säga hur ont det gör att
jag inte kan ringa dig, att jag hellre blivit kallad
tjackhora, få påståenden om att jag ligger med alla
att jag tar alla droger jag kommer över
än att du aldrig ska säga något till mig igen.



Jag stänger av, Johan, jag stänger av och jag
känner inte mycket längre, jag känner inte
för det är som om att jag domnat bort,
någon sa till mig att det är som att få sin arm avsliten
och att det gör så jävla ont men man lär sig leva med det


Men du slet med dig hela min kropp och jag
jag kan inte förstå
hur det någonsin ska gå att lära sig leva med.