Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hanna kom hem på sin tionde levnadsdag. Marietta kände sig ännu något trött och fick hjälp av Enrico i barnavård. Det var för honom en ny upplevelse. I sitt brev berättar han till sin mamma hur det gick!


MASKULIN BARNAVÅRD

Min kära mamma!

Ett stort tack för all hänsyn under de senaste två veckorna.

Dottern Hanna kom hem i går. Jag erkänner att jag var något spänd om det blir huller om buller i vårt hushåll och liv när vår nya familjemedlem omvälver vår vardag. Men allt gick bra i natt. Marietta flaskmatade henne till sömns mitt i natten, klockan närmade sig ett. Min tur kom klockan halv fem. Det passade mig bra. Alla vet ju att jag under alla tider har varit husets tupp och morgonpigg!

Det där, vårt lilla väsande paket är i alla fall en så toppen och särskild varelse att jag är tvungen att berätta om henne. Alla Hannas nycker är härliga. Jag har nu fått mata henne fem gånger egenhändigt men under Mariettas nästan svartsjuka blickar. Hanna är hennes ögonsten. En stor motgång har varit i flaskmatningen att napparna ofta blockeras och då blir Hanna ilsken. Men i allmänhet strålar hennes ögon av förnöjelse under måltiden. När hon äter ligger hon på min arm och håller sina små händer med sina fingrar utspridda som två felfria sköna sjöstjärnor! Efter måltiden kramas vi djupt och pussar varandra ljudligt. Hannas ansikte skiner nöjt, snart blundar hon och sedan smyger in John Blund!

Hannas sömn är ett speciellt kapitel. Hon sover sina kinder leende och hennes mun gör sugrörelse. Jag tror att hon drömmer om välsmakande mjölkmåltider! De första fotona har vi tagit när hon sover.

Vi är numera så hygieniska att vi tvättar våra händer hela tiden. Jag är rädd att jag annars smittar henne någon sjukdom. Jag hoppas att hon kunde leva frisk, får sova lugnt och tillräckligt och att hennes aptit är frisk.

Jag anser nu efter mina första erfarenheter att ett faderligt deltagande i barnavård är ytterst viktigt. Jag levde själv i min barndoms första fem år nästan utan pappas närvaro. Jag var ett krigstidsbarn. Jag är övertygad om att detta faktum har förorsakat mycket illa hos likadana barns senare liv utan att nämna de många som blev faderlösa för krigets skull, träffade aldrig sin biologiska fader.

Ett stort tack till dig, kära mamma, för din fina omsorg under alla dessa tider. Jag försöker fortsätta godheten som jag lärde mig i vårt underbara hem av dig.

Kramar dig

Sonen Enrico

© Heikki Hellman 2012-08-22




Fri vers av Heikki Hellman
Läst 302 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2012-08-22 17:13



Bookmark and Share


  arja savela
Undrebart brev om Hanna
2012-08-23

  walborg
Generöst och kärleksfullt
2012-08-23

    ej medlem längre
Alla dessa brev, Enrico, visst gör Du en bok?!

2012-08-22

  Palett
Du skriver så fina och kärleksfulla brev, roligt att höra om lilla Hanna
2012-08-22
  > Nästa text
< Föregående

Heikki Hellman
Heikki Hellman