Fröken Julie

Kappan är röd. Håret mörkt. Två
guldspännen håller ihop sidohåret.
Håret är tjockt men fint. Långt.

Fröken Julie. Anletsdragen smala.
Den svarvade kroppen finlemmad.
axlarna raka. Smala. En rumpa som
en Gud. En rumpa en del män älskar.

Midja smal. Brösten förhållandevis små.
Hyn genomskinlig. Fin. Lite lätt Irländskt.
För den som har blick för sånt. Små
fräknar prickar på arm axel.


Så beskriver Julie sig själv på ett
pendeltåg. Hem från den stora staden.
Sveriges huvudstad. Mannen hon talar
med är en ytlig bekant. Deras röster
smälte ihop och ledde till deras första
telefonrelation. De talade med varandra
via telefon varje dag. Mannen följde med
Julie i hennes arbete. På vägen dit.
På vägen hem. Som om de var länkade
till varandra. Vid samma hägn.


De skickade bilder till varandra. Planerade
ett liv. Ett otänkbart. Om de bägge tänkte
till.


Där låg ett hinder. Något de tvenne
dolde, så gott det nu går.



Julie talade ut. Sade förälskelsen är
och blev ett val.

Mannen höll inte med. Att vara kär
är inget val.



En man och en kvinna.

Fröken Julie och den namnlöse,