Dagen efter.

Han hade dragit henne intill sig.
Kylan, inom henne. Den hon anade
sig till. Den han kände. Insisterade på att
fånga hennes blick. När hon ville blunda.
Hans ömhet låg som söndrigt glas. Som
om han inte fick nog. Ville vara inuti. Om
och om igen. Som om hon försvann långt
bort. Om han inte drog henne tillbaka. Lusten som ett
vilddjur. Som glimtar till. Han ville
tydliggöra. Pissa in sitt manliga revir. Äga. Hon
bjöd honom. Lät honom göra sitt. Lät hans styrka
Överbemanna. Dofterna kröp fram. Mullbärsdryck
och fuktig mossa. Bark som gneds in i hud. Rester
klibbande mot baklåren. Hennes kjol nedhasad.

Han höll deras kärlek i armar. Med baken
intryckt mellan hans grepp. Upptryckt mot en tall.

Han hade bett henne. Just då. Att vara hans.

De sönderskjutna läderskorna som han hittat. Hans
allvar under middagen. Hans sätt att blåsa ut ljusen.
Tacka nej till desserten, till påfyllnad av vinet,

Han längtade efter sömnen. Utan att fråga lyfte han henne
upp för trappan. Lade henne på rygg. Klädde av henne,


Gjorde. Deras nu till sitt.