Om livet vore som i en saga...
Skulle det inte finnas några problem som inte löste sig själva...
Kärleken skulle aldrig avvisa dig, för du skulle alltid finna den rätta...
Alla svårigheter du stöter på skulle gå att besegra...
Och varje resa skulle vara ett äventyr...

Men för mig är livet inte en saga...
Och att avvisas av kärleken är min vardag...
Mina problem och svårigheter tycks hopa sig framför mig i all oändlighet...
Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta hat...
Vilken är den oförlåtliga synd som jag nu straffas för?...
Att aldrig känna mig älskad, att aldrig känna mig förstådd...
Jag vet att jag inte är eller kan vara Hans mest älskade barn...
Men varför skulle jag då vilja tro?...

Jag ser numera bara mitt liv som en resa genom smärtans rike...
Jag känner ingen ånger för det jag gjort...
Mitt samvete är blint, så jag känner ingen ånger...
För jag ser att allt händer av en anledning...
Jag kan bara inte förstå varför...
Varför jag inte kan bli älskad för denjag är när jag vågar älska någon...

Avvisad av kärleken...
Avvisad av livet...
Avvisad av döden...