Offerskurar

Tidsmässiga levnadsöden. De som
omringar. Ser ni inte ringarna. De
i flertal. Hur vi står mitt i. Står är
väl att ta i. För ni ger oss ideligen
spår av sticken. Du med den förfärliga
rösten, just du, som med din stora barm
tror att röstens spräckliga ton, inte irriterar.

Du säger med din lenaste röst allt det
vi i den inre ringen hållt för självklart.
Vi som har gett upp.

Himlen spottar ut er med samma takt
som idolverkstäder slänger in nytt blod.
Ni älskar än hit och än dit. Det är stort.
Din litenhet så omedveten att man inte
ids trycka upp livets gränser, då du med
stor säkerhet skulle gå av. Regridera.

Så man ser genom dig. Ler med stora bokstäver
och i magen finns en sten.

Det fortsätter. Om och om igen. Kullerstensbaserad
är receptet som jag söker för min magmedicin,

Kulturens vackraste idisslarmaskin sökes står de
i lokalen hos dem som tappat samhällstron

Min sanning i Sveriges television. Kristina Lugn sägandes
de förlösande orden om den sjukdom
vi planterat innanför ringarna,

En människas sorg över ensamheten
över tron på att sanningens korn ska
nystas upp i en timme på en svensk
television,


Även en journalist som förvandlas till
psykoterapeut, inför livets oförställdhet,

Edvall, vi börjar där vi slutar, eller hur
Kristina, och där slinker ett ord in som
i sin enkelhet får mig att vilja leva mitt
liv bland människan åter,

Då hon utbrister " Hjälp"