Du fångar mig med skimret över väven
med vita näckrosblad, när jag ror över
sjön.

Du gömmer dig för din fångst och låtsas inte
se mina tag med årorna. Till ditt eget flyr du
med dina tankar.

Ombytta roller, och jag skulle vilja gömma dig
för omvärlden, ett sätt att beskydda vänskapen
mellan oss.

I ett kalendervara visar du mig rummet
med dina egna och högst personliga landskap.

Själv är jag hösten som faller över åkrarna.

Det gömda vaknar, och förpassas som notering
i en dagbok, det är att minnas vårt charmskimmer
kring våra ord till varandra.


@text Annika Persson