På kafferummet Nålsögat, som just öppnat för dagen. Tristan står först i kön. Bakom honom Marcel, identiskt klädd. Cafébiträdet bakom disken, ser stressad ut, uppmärksamheten splittrad mellan disken och espressomaskinen.

TRISTAN (höjer ett finger, söker ögonkontakt med biträdet). Jag skulle...

BITRÄDET (avbryter). Espressomaskinen är trasig.

TRISTAN. Eh – jaha?

BITRÄDET. Ja, så det finns bryggkaffe. Bara. (Kort paus.) Ja, och thé.

TRISTAN (eftertänksamt). Jag hade tänkt mig en café au lait.

BITRÄDET (lätt pressat). Maskinen är trasig.

MARCEL (tar ett steg fram). Det är bryggkaffe i en café au lait, är det inte?

TRISTAN (förnumstigt). Jo, lika delar bryggkaffe och varm mjölk, till skillnad från café latte, som - (Vänder sig mot Marcel, tystnar tvärt.)

MARCEL (obekymrat, till biträdet). Nå då så, man kan väl få varm mjölk? (Kort paus.) Ja, jag ville också ha café au lait. (Paus.) Om man kan få det.

TRISTAN (stammar). Men! Men!

BITRÄDET (tålmodigt). Ja alltså. Jo. (Söker efter orden.) Givetvis kan man få varm mjölk. Men jag får värma den i mikrovågsugnen då. Ja, maskinen är ju trasig. Men det finns bryggkaffe. (Slår ut med handen mot varmhållningsplattorna med kaffekannor vid ett sidobord. Marcel ser dit, uttryckslöst.)

Biträdet börjar stöka med mjölken och mikrovågsugnen.

TRISTAN (skräckslaget, till Marcel). Vem är du? Vad... vad gör du här?

MARCEL (förvånat). Vad? Jag? Jag heter Marcel, bor här på vägen. (Kort paus.) Ja, jag skulle bara ha mig en kaffe. Såhär innan jobbet.

TRISTAN. Men det här är ju alldeles galet! Förryckt!

MARCEL. Va? Nä... Sköljer bort sömnen, slipar sinnet. Ja, kaffet alltså. Du dricker ju tydligen själv? (Pekar mot disken.)

TRISTAN. Men du ser ju ut precis som jag!

MARCEL (förbryllat). Öhm.

TRISTAN (tar ett steg bakåt, håller ut händerna mot Marcel). Jag tycker jag står inför en spegel! Likadana skor. Jackan: samma märke, samma färg. Skjortan är densamma, bältet likaså. Du kammar håret lika, och till och med nötningen på byxorna känner jag igen. Vad är detta? Ett sjukt spratt? Du driver med mig? (Ilsket.) Vad vill du mig?

MARCEL (fundersamt.) Nu när du säger det. Där finns en viss likhet.

BITRÄDET (ställer fram en mugg). Ja var det bra så? Frallorna är inte dumma annars.

TRISTAN (tar tag i biträdet, förundrat). Ser du inte? Han ser ut som jag! Det är jag! Jag är han; vi är en och samma.

BITRÄDET (ser fåraktigt mellan dem). Hmmmm. Nämen vad i -

MARCEL. Ett sådant sammanträffande. (Kort paus.) Lustigt!

TRISTAN. Lustigt? Det är omöjligt! Det är... uträknat! (Ser sig yvigt omkring.) Dolda kameran?

MARCEL (pekar på muggen). Skall du ha den där? Jag kan ta den annars.

BITRÄDET (tveksamt). Jaha... ja... 35 kronor då tack.

TRISTAN. Det här är ju absurt.

BITRÄDET (från indignation till oro). Absurt! Det är vad det kostar. Det är inte gratis att hyra den här lokalen ska du veta, och nu är maskinen trasig och måste lagas... Gud vet vad det kan gå loss på!

TRISTAN. Inte kaffet!

MARCEL. Jaha nämen jag tar det då. (Räcker fram betalning.) Varsågod!

BITRÄDET. Tack...

TRISTAN. Till och med plånboken är identisk med min! Hur är det möjligt?

MARCEL. Jag tror den är från Handskmakarn? Minns inte så noga. Jo förresten! Jag fick den av min fru. (Paus.) Jag har nog ett foto på henne här någonstans. (Hittar något i plånboken, håller fram det.)

TRISTAN (skriker). MIN FRU! (Hejdar sig, tar fram sin egen plånbok, rotar fram ett foto och sträcker det till Marcel.)

MARCEL. Nej men. Så lika de var. Som två bär. (Tänker efter.) Surkörsbär?

BITRÄDET (ställer fram ännu en mugg). Ja, här är den andra. 35 kronor igen då.

MARCEL (Tittar på klockan). Jag måste nog rusa. Jobbet som sagt. Men det var trevligt att råkas. Märklig historia det här. Med kläderna och allt. (Går ut.)

TRISTAN. Nej! Gå inte. Eller jag följer med. (Rusar efter, stöter ihop i dörren med Gunnar som är på väg in, även han likadant klädd.)

BITRÄDET (Till Gunnar). Maskinen är trasig.