Jag har en spricka i mitt bröst. Ibland gör den så ont att jag kryper ihop som en boll och slår armarna om mig själv i ett desperat försök att hålla ihop. Så ont kan det göra.

Varför har jag nu denna onda spricka? Jo, därför att jag lever. Därför att jag älskar och har älskat, för att jag har hört ihop och gjort slut. För att jag kysst fast jag inte borde, för att jag älskar någon. Min allra finaste vän, jag älskar dig och det gör ont.

Vad gör man åt en sån spricka? Man kan inte göra mycket. Hoppas på att den självläker efter en tid, en lång tid. Jag märkte idag när jag satte mig på ett tåg hem, som jag gjort så många gånger förut, att det hjälpte. Att sätta sig med en tågkompaniets pappersmugg med varmt Blackcurrant Tea och bara sätta sig och titta ut. Det hjälpte för en stund.

Jag har en spricka i mitt bröst, jag vill inte bli av med den. Den är en del av mig.