tidig avgång på tåget
biljetten till kupén första klass
tyst avdelning, röda säten,
hennes koffert är på bagagehyllan
hon måste bestämma sig
om hon är sönder eller hel,
allt som hon behöver har hon
med sig, hatt, skor, kappa, byxor,
böcker, solglasögon.
Ensam, men inte så att det gör ont,
hon håller sig undan i stillhet, och
är hel för det mesta hel. Hon vill driva ut
fragmenten, som sitter på huk, och
som behöver resa sig, redan före våren
följer de ett logiskt mönster i rätt
sammanhang,

Ur sitt innersta, det var så hon sade.


ljuslågan
en spegling

så nära
kvar hos dig och mig
på flykt
från
det flyktiga

från himlen
till dagen

har vi ljuset
till skänks
till låns
som en kraft
som bär mörker
när det påkallas

det tänder kärlekens ord
hos dig och mig
så länge ingen blåser ut
lågan med sin ande

Vem har rätt till det?

Så nära det lyser
på flykt
från det flyktiga
det stannar
i min eldkraft