Om du någonsin närde den ambitionen
Att få vara ifred
Så flyttade du väl aldrig
Till Skogsvägen i Västerås

Här finns nämligen inga gränser
För vad örat inte borde höra
Grannen lättar sig ljudligt
Och badkaren bräddfylls
Så det tjuter och gråter i rören
Lika illa är det att höra smutsen rinna ut
Det diskas och skramlas porslin
Samma skamliga tid varje dag
Och stackars de möbler som så tydligt kantstöts
Av helvetesmaskinerna som tuggar damm

Men hur man än knyter näven
Och hytter mot papperstaket
Måste man ju ändå tillstå
Att hyran är skälig