vänta
det här är inte min dag
enda sedan den sekund jag vaknade kände jag att något inte var helt rätt med mig
min drömska livsglädje som brunnit
så starkt och lyft upp mig
för endast någon dag sedan
var som bortblåst

***

men ja, jag försöker tänka känslomässigt rationellt
efter att ha hamnat i fallgropen
väntar ljus
ett hopp
en framtid
efter nuets mörker

bara jag härdar ut detta
det vet jag
då väntar något fint
en karamell att suga på

det kanske väntar en tung, tuff, lång uppförsbacke
för att ta sig till ljuset

eller så är ljuset lika lätt att finna som
känslan av att sitta i en rutschkana och härligt snabbt och lättsamt åka ner
kanske emellanåt med stopp i det snabba glidandet, men ändå att slutligen hamna
i målets ljus

eller kanske är vägen till ljuset
som en raksträcka där det emellanåt finns trafikljus som vid rött signalerar att du ska stanna och ta en paus, och vid grönt att du ska öka farten och traska på snabbt för övergångsstället
en väg mot ljuset som oftast ganska leder mot det håll, in på den väg man bestämt att man ska, mot det mål man satt
till den plats... mot något fast
och inte något lika otydbart
svårt att tolka
som när man inte riktigt
vet

***

känn inom
dig
känn i ditt hjärta
och i din själ
vem är du
vad vill du
vad har du för drömmar
och ställ dig sedan slutligen frågan
hur ska jag uppnå detta
samtidigt som dessa svar inte huvudsakligen
ska styras av förnuftet
utan av den inneboende känsla
intuition
träna upp det
du måste lära dig själv
om du vill bli den du vill.
utkristallisera detta...

***

en sak kan jag säga med säkerhet
och det är att ljuset kommer
som att efter regn kommer solsken
och i samklang bildar det även den mångfaldiga
skalan av färger - som i en symbol för perspektiv
regnbågen

***
i mörkret i grottan
letar jag nu efter färgerna
efter skönheten
i det färggranna
kristalliserande
glänsande
stalaktiter
och stalagmiter

***
mitt inre och min självbild hotad
reflektioner kring att
de som hotar, har fördomar om andra, retar andra
ser andra endast människor i ett dåligt sken
och så vidare
och istället endast rättfärdigar sig själva
döljer ofta en inre osäkerhet
som det med en fasad försöker
bygga upp med ett något kanske
hatiskt, illvilligt beteende
för att trotsa sig själv
inte erkänna sin sorg och sin rädsla feghet
istället låtsas att man har eget mod
och inre styrka
samtidigt som man då sårar andra
jag säger inte att jag inte gjorde
det.
jag är en människa
jag har som alla gjort misstag
säkert tusentals
samtidigt som jag kanske endast får igenom en framgång
och blommar en gång

men livet är en prövning
och man måste ifrågasätta sina sätt att ta sig fram om det inte fungerar
och man märker att man ändras och börja vandra mot det dåliga
destruktiva
för man vill väl inte förstöra för sig själv och för andra?
man vill väl ha ändå kanske ha något hållbart, långvarigt, varaktigt, pålitlig, stark
evigt...

det önskar
jag
något jag anser som
eftersträvansvärt

***

som ett pariserhjul
snurrar och snurrar det
cirkulerar
det finns många platser
men det är inte alltid man får den finaste vyn direkt, men saken är dock säker att
om man har tålamod och väntar
så kommer den finaste vyn
för just dig dyka upp vid din individuella nivå
den nivå och höjd som passar dig
att blicka på dig själv
och din omvärld
i ditt pariserhjul
just nu kanske du har gått runt ett varv
och är längst ner igen
och inte har så mycket livskraft
och energi
vad du inte vet i just detta nu dock
är att det faktiskt väntar ett ljus, om ett antal upptrappningar, lite virrvarr

***

det är inte min dag idag
det känner jag
men medvetenheten om att mitt nu inte är perfekt nu
men kommer bli fint så småningom snart
stärker mig
vetskapen om att det inte kommer för alltid vara detsamma
denna inre rotlöshet
tomhet
känsla av hopplöshet
ensamhet
testar mig
och min själs kapacitet
potential
och förmåga

skriker på
min inre styrka
att hela mig själv
rädda mig själv
den vill att det inre ska vakna
aktiveras
för att ta mig vidare
för att visa vem jag verkligen är
ta fram min primitiva sida
testa om jag är lika kreativt innovativ och utvecklingsbenägen
motiverad, och skicklig, hantverksmässigt
som tankemässigt
som en grottmänniska

har jag de kunskaper som behövs för tillfället
för att ta mig fram på det blomstrande spåret
av vällust, tillfredsställelse

ja, det är klart jag har
jag måste tro på mig själv
precis som alla andra själar
i världen
för var skulle tron på mänskligheten annars härstamma ifrån, rotas sig ur och fortsätta växa ifrån
om jag tappade min egen tro
mitt hopp om mig
själv och
min grund
grundläggande själ

jag måste älska mig först själv
för att älska andra
samtidigt måste jag kunna älska andra först för att älska mig själv
det är den fina cykeln med att kunna vara både egoistisk
och omtänksam
både individuell
samtidigt i ett ständigt samarbete
samklang/samspel

***

Jag lovar
ja
lovar
vänta ett tag
jag ska laga mig själv
rekonstruera mig själv
samla ihop de bitar som fallit isär
brustit
som vassa glasskärvor
svarta och vita, lite gråa
sådana som jag nu ska spraya, måla och färga
för att få tillbaka min egen färgstyrka
mina nyanser
en nyanserad karaktär
så
mångfacetterad
jag ska gå
från att vara som ett schackspel
femtio procent vitt
femtio procent svart
eller kanske mer ojämn fördelning
till att
skapa mer balans i min strukturella själ

jag ska konstnärligt
göra mig mer
dekorativ
utvecklad
invecklad
expressiv
uttrycksfull

som en fönstermålning
en vacker bild som processats fram genom tid och kraft till en
skönhet
genom ömma penseldrag
genomtänkta
tankekraftens
noggrannhetens styrka
och fördel
fokus

jag ska gå från
inskränkthet, rädsla,
och tunnelseende
till utvidgning, mod
och perspektiv
med färg
en färgexplosion
ska färga min själ

***

när jag känner att jag plockat ihop min själ tillräckligt
och kontrollerar att jag inte skapat mig själv en mänsklig Frankenstein
beståendes av med mina gamla döda likdelar formade från mina hopplösa, rotlösa tankar, och mitt schackrutiga, svartvita spel eller kanske till och med andras dödas likdelar med hopplösa tankar om mig
vanställd som
ett skeppsvrak
en Frankenstein
så ska jag inte vara
det ska jag kontrollera
förhindra
jag ska bli som
lika färgglad
oskyldig
och nyfiken
som
en regnbågsfisk
som simmar i den djupa sjön
och utforskar vattnets rikedom på liv

***

när jag sedan därmed anser att jag har tillräcklig inre styrka
med färgglada pusselbitar
ska jag komma fram från mörkret sakta men säkert
även i mörkret kan jag se ljuset
för det är aldrig fullständigt mörkt, aldrig fullständigt ljust vice versa
dag som natt.

kolsvart ibland men ändå kan man nog alltid urskilja en ljuspunkt
en enda elementpartikel
om det så bara är en

då när jag känner mig lite mer fulländad och helad
igen

vill jag ge mig styrka
och mod att ta mig tid och kraft
för att vilja
rädda andra själar

från fallgropsdjupet
rädda andra själar
från den rotlöshet
känsla av värdelöshet
som jag kan relatera till
alla har dock sin egen gud eller räddare, läkande kraft och guru inom sig
det känner jag

för jag har mina medhjälpare även när jag är sårbar
bara att den i försvarsmekanism då utvecklas till en mer
"desformerad gud" av mig,
en mer gudomlig version
då jag symboliskt sträcker ut ett antalt armar
så många som räcker för att rädda mig själv och mitt skinn
kanske åtta armar
som en bläckfisk

något mer sällsynt blir jag i sådana sårbara stunder
för att sedan när jag väl hämtat styrkan och kommit upp igen
återgå till min vanliga, ordinära, normala
kroppsform, mitt vanliga tillstånd

rädda andra
skapa förståelse
färgas av deras historier
erfarenheter, upplevelser
tankar och känslor
subjektiva såsom objektiva
värdesatser såsom sakpåståenden.
källkritik

opartiskt öga till en början för att få en mer helhetsbild
engagera andra själar
hjälpa andra själar
inspirera andra själar
lyssna på dem

***
Lukta på dem, smaka på dem och känna på dem - om man nu kan göra detta symboliskt
i en inre tankevärld - inte med erotisk intention utan mer för att få en mer djupgående, utforskad helhetsbild av den fullständiga karaktären, de områden man tillåts komma åt
***

klart kommer mörka hemligheter, skatter med rikedomar, demoner som terroriserar dessa själar
alltid fortfarande till viss del finnas dolda, men de undermedvetna och gömda kommer ändå alltid på ett sätt för eller senare komma sippra ut
och detta behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, skamligt, sanslöst, fruktansvärt, syndigt
det kan vara mänskligt, universellt det vill säga konsekvenser som är naturligt på grund av många samspelade faktorer som utlöst det.

Det är en matematiskt ekvation och gåta som går att lösa
något som går att dechiffrera
men inget som vi egentligen kan
utan som endast naturen har koll på
kan räkna ut

mänskligt
med felaktigheter
och skönheter
speglingar av båda sken
fula såsom fina sidor
gäller att acceptera båda
bara de inte är alltför extrema
för då kan de bli alldeles för enkelriktade, enformiga
och bara fokusera på en sak
saken som kanske inte är det nödvändigaste
om man tittar på det med olika glasögon
perspektiv för mångfald och färg
olikhet
differenser, variationer
det beror på
så mycket som samspelar
för att göra en
till den flerdimensionella karaktär
man är

***
universell, existentiell ångest.
sådana existentiella bekymmer
mitt dagens tema
men det ska färgas om
jag ska hitta min lösning
räddning

***

lika svårt att trippa på steg för steg på som att nå högsta platsen på prispallen

***

Jag ska laga mig själv först
i alla fall delvis
för att sedan
samtidigt
kunna ge mig uppgiften att rädda en annan själ
detta går hand i hand anser jag
att rädda mig
själv
och rädda någon annan

Rekonstruera och laga mig
själv
och sedan rädda en annan borttappad själ
tänk om den cykliska verkligheten
kunde vara så finstämd
får ömhet
ger ömhet
får ömhet
ger ömhet