En varelse såsom gjord av glas
steg upp ur sjön vid ön
ingen visste vad det var
men föll ner på knä i bön
den flammade i eld mot skyn
och ljudet var ett dån

varelsen hängde kvar
flammade och brann
människor grät och bad
men ängeln den var tyst
så sträckte den ut sin hand
och blåste på sin eld
sakta sjönk den åter
tillbaka ner i sjön
precis när ytan rördes
av varelsen igen
så slutade den flamma
blev upplöst och försvann

en vind for över nejden
tog med sig eld och rök
när dimman hade lättat
var ingen ängel kvar


villrådigt stod de där
människorna små
kunde de vara möjligt
att de var sant det de såg
sakta tog de några steg
uppfyllda av något nytt
överväldiga av ängeln
som just dem lyft


Skogsfen
*