Sanningen stirrar oss likt ett rovdjur i vitögat.
Vem ser oss när maskinen slukar själar?
Låt klorna ta mig,
slit ut ditt normativ så blodigt svart.
Bit fast, kämpa, hör ni mig?
Slutför dådet du i döden derangera.
Det är väl det du vill, maskin.
Hör mig i din diaboliska dröm.
Köttet vittrar men hoppet dör aldrig mer.
Aldrig mer!
Hör du mig Herre?
Det är dags att vakna nu!
Glömskan blev våra tomma synders druckna vin.
Varför veta vägen när vinnaren betalas med plast?
Är det vår väg?
Nej, nej! Nej!
Slit sönder syndernas suicidala sinne!
Stå stadigt och stirra strängt,
på de svarta kugghjulens livlösa tomhet och le.
Vi är de vi är, oavsett hur hänsynslöst normen dömer.
Nu och för alltid!