jag lever för brokigheterna
månens budskap om mänskligheten
i dina rum med strändernas hyllor
från golv till tak

jag vill bli sedd därute
man vänder sig bort från mig
blicken vänds åt ett annat håll
okej jag vill varken bli slav
under Herren eller under samhället
eller på sin höjd under mig själv

de som bör se mig ser mig
där jag är och ska vara

ett jag, det finns andra som mig,
ett du, som en i högen, så gärna,
en gömma, när ödessiffrorna i Callocains
högtalare ropas upp, jaja, det är jag

från en gapig hög i staden, jag sa:
akta er nu för att gapa högst
den som gör det lär förlora eller vinna

jag och andra är kvar i det där
i ett skrå det görs av råg här
hellre säljer vi våra bröd och skjortor
på loppis än att vi lägger oss ned
på en spikmadrass och blöder
ymnigt av tortyrens taggigheter
mot våra ego ergo sum kär

ett liv som vårt högaktar vi ändå
jordens kulörer havet
vi tror på människors förmåga
mer än sju gånger och ett liv
det vaknar redan i gryningen
i allt som är underbart

i allt det underbara
bor vi