Varje gång jag tittar på dig ser jag något jag tidigare inte sett,
ögonblick som stannar till under lampskenet och fäster sitt bett,
vägen jag valt att vandra känns stundom krokig och väldigt lång,
men när du vilar mot räcket känns den mer som en behaglig sång.

Jag hoppas nå fram till din blick mot fjärran och kunna räcka till,
lyssnar jag skrämt till mitt steppande hjärta är det allt jag vill,
ibland finner jag mig fånig och fri i flimret från ögon som flackar,
munnen blir torr och törstande, ord tappar ton, jo jag tackar.

Befinner vi oss här i ett stillastående tillstånd av röd tråd trots allt?
Röken från dina läppar seglar höstbrisen utan att det verkar kallt,
jag känner inte kylan som i kontakt med kroppen kväver dess kulör,
för bredvid dig i tidig morgontimma hjärtslagen är allt öronen hör.

Försökte jag tala så tystnade jag nog när pansarhöljet slets bort,
stunden kändes evig, glaset i handen ett monument, men alltför kort,
du talade om tid, den som förflyter tvärtemot hur man vill att den gör,
men för mig var stunden evigt låst i ett ögonblick i sänder som aldrig dör.

Det händer gång på gång när jag ska tända cigaretten med din glöd,
lågan slår upp och tänder desto mer när glöden blir alldeles röd,
ditt hår dansar i natten och jag slänger blickar till läpparna som ler,
hjärtat slår så snabbt, jag vill hålla dig nära, nära och känna alltmer.

Nickar gör jag för mig själv, skrattar tyst så du tittar upp och undrar,
nej, nej det var inget, jag bara står här stum och världen beundrar,
hade jag i stunden vågat skulle jag ömsint kysst dig graciösa gudinna,
den där sortens kyss som får marken att skälva och universum att försvinna.

Men jag räds min tapperhet, ögonblicket kan så lätt skrämmas på flykt,
det känns som benen brister, jag faller, faller och det känns inte tryggt,
jag kan inte förmå mig riskera att dina fötter lämnar platsen i språng,
så jag biter mig i läppen och fortsätter vägen trots att den är lång.

Det är sånger från fjärde våningen, jag längtar till något som består,
en blick ut i natten, cigaretten tar slut och askan i vinden förgår,
du sveper förbi mig som en ängel på tå med dina barfota fötter,
från räcket jag fallit, fallit för dig, från himlen ned till mina rötter.