trött i sinnet
jag tappar spänningen
färgen
min energi är som bortblåst
sinnet är avkylt
frostigt

inte alls utsövd
ute
på en höstig kvällspromenad
redo att somna in
i stegen
med ett stadigt handtag om hundens koppel
hunden som trippar på så fint och lätt som vanligt
medan en själv funderar på meningen med livet
en sådan kväll då man
känner sig världsligt ensam och inte förstår varför
jag som kan klara mig så bra själv
i mitt exceptionella ingenmansland
många gånger

men nu är det något annat
jag känner en tomhet
rotlöshet
känner som att en vattentornado rör om sig i mitt inre
och sveper med mitt nybyggda hus
i allt virvlande
svisch!
svisch!
inget kvar av det som jag under så många år byggt
jag min egen hantverkare
med hjälp av mina inre målare
en arkitekt
och så äkta byggarbetare
det som tagit så lång tid att bygga
det som är jag
är förstört genom den drunknande vattentornadon

***

låt mig blåsa med vinden
här och nu
i höstens kvällsmörker
gråa himmel, blöta kyla

låt mina partiklar säras
delas och färdas iväg i alla riktningar i världen
i förhoppning om att någon av partikeln
hittar det rätta hemmet
hittar det rätta jaget
i världen
en av partiklarna som är
en del av mig
de är de allihop
partikeln som finner en del av mitt sanna esse
och natur
alla partiklar som sedan kommer tillbaka igen
där de först upplöstes
och nu förenas det igen
nu hela
nu universella
partiklar som färdats i en annan dimension
tidsålder
i en annan rymd
och solsystem
nu bildar det mig
igen
fast en annan mig
ett annat jag
som en rymdvarelse - en alien
samtidigt väldigt universell
mänskliggjord

***

Nej
alldeles för ensam
en sådan dag som idag
då en liten tröst från hunden räcker
då hunden när han kommer tillbaka hem från
hunddagis
kommer fram med nosen
och puffar lite lätt med den på handen
för att visa att
"Nu är jag hemma. Ge mig uppmärksamhet, älskade matte"
Jag upptagen.
Dagdrömmandes.
Framför datorn
men känner den lilla nosen
och den pälsliga
fluffiga
närvaron
denna plötsliga lilla närvaro
från mitt älskade husdjur
min älskade hund
puff
ett sätt för honom att säga något så kärleksfullt och oförglömligt
"jag finns här
för dig
i din värld
och jag vill alltid så gärna ha din uppmärksamhet
i min värld
hund och matte
du och jag, matte!
i en värld tillsammans"

***

tänk att dagar som denna klarar min stolthet inte av att vara själv
då jag känner mig så innerligt ensam i mig själv
jag skulle bara vilja få en kram
och få höra ett par ord
eller förresten skulle jag vilja lägga mig i min säng och blunda,
andas lätt
och känna lättnaden
med en vetskap av att ändå alltid ha någon bredvid en
någon annans närhet
någon annans andning
någon annans röst som viskar betryggande ord
i ensamhetens kyla
och får en att känna sig tillsammans igen
som en del av världen
om så bara en kram
jag vill helas genom någons kärleksfulla
ödmjuka omfamning och närhet

***

Bara en kram och ett par ord
för att jag inte ska vilja upplösas
och börja leta efter mig själv i världen
utan något som redan bekräftar att jag redan är hemma i mig själv
och i världen
att jag inte behöver bygga nytt
att jag fortfarande har det
att jag återföds lika snabbt som nya celler skapas
samtidigt som många dör