Blodet brinner barskt i flammans sprakande sken,
droppar elegant efter ekivok essens timmen så sen,
från fingrarna följsamt finna sin febrila ström,
nedåt nära fallet nå navigerande i sin stilla dröm.

Blodet vittnar vackert vad tanken vanskligt vill veta,
eldens elixir existerar endast för att stunden reta,
renad, blodad och röd, flödar ropet ut i natten finna,
dansar dovt i kylan fram, dirigerar, till drömmen hinna.

Märkligt hur man möter minnen i melodiskt blodbad,
såren sviker sällan, svider aldrig skuret fint på rad,
nej nej, det äro ej av ond orsak bladet betinga blod,
cirklar söker sinnesfrid i skedet från brusande flod.

Riter i röken ryktar all reson, hämtar andarna hit,
färgen flyr fräsande fort då huden snart skiftar vit,
av tre toner tröst, ingen tagg i tistel finns att få,
sinnet sjunker, själen söker svar att strax förstå.

Magin mäktar mycket, måtte den minnas vår merit,
blod blir betalning, brinna bort bevandrad bit för bit,
känn i hjärtat värmen vidga sin vy likt vingar av vår,
ta mitt blods böljande bön, beviljad nu den består.