Denna bukett, som står på vårt bord idag den tjugofemte i oktober, när löven ryker och kalnaden väntar, den är som en sång från sommaren, som en bitterljuv klang, en symfoni, ett eko från livets blomma.
I blåklocksblått, ljung- och klöverrött. Med gult av stånds och fibblor. Med vitt i rölleka och baldersbrå. Allting översvävat av ulliga harklöverstassar.

Vi sitter skymning i bukettsbetraktande, min hustru och jag. Snart skall kvällen sluta fönstren med sina mörka ögonlock. Men hitom, inomhus, tänder vi ljus och brasa. Kurar vid resten av våra liv. Håller händer, fyllda av kramar.