Sommaren
Ung-vuxen

En ung människa, barn, skolpojke, tonåring, abiturient
är inte nödvändigtvis sitt förflutnas fånge.
Också krigets händelser och skador ärras.
Jag reflekterade för första gången över mina omedvetna
dilemman under mitt livs afton
då man ofta summerar sitt liv.
Ungdomen och livet som vuxen,
människolivets sommartid, är i allmänhet lyckliga.
Då leken slutar träder i dess ställe skolan.
Man börjar förberedelsen för vuxet liv,
mål ställs upp för sig
en framgångsrik mänska, make, förälder....?

Jag trivdes i skolan. Jag var som fisken i vattnet.
Skolgången var lätt och rolig. Vi hade trevligt.
Pojkarna spelade för jämnan något spännande spratt,
inga grovheter, läraren var en auktoritet och uppfostran
annorlunda än i dag.
Jag älskade inte läxor som störde och tröttade ut mig!
Hellre lyssnade jag på undervisning. Läxor gjorde jag
under följande timme. Slutresultatet var att
jag fick studentmössa med anspråkslösa vitsord,
men med en stark självkänsla.
Målet som pappa hade ställt var nått.
"Mina söner blir studenter!"
Därefter kan man inte säga att man inte hade haft
ekonomisk möjlighet att bli student.
"Må ni göra vad ni någonsin vill!"
Allt var i harmoni med mina principer
"över ribban där den är som lägst"!
Lika viktigt att utbilda sig under skoltimmarna
var kunskaper och färdigheter
som jag skaffade utöver skolan.
Jag var med i all kamratkretsens verksamhet,
i små plikter och till slut som ordförande.
Denna erfarenhet var senare av nytta då
jag blev utnämnd till vicepresident utomlands
då jag var i förvärvslivet.
Jag sjöng i kör, spelade i orkester och var med
i mången kultiverande verksamhet.

Under ungdomsåren
är dörren på glänt till skymtande vuxenhet.
Att bli bekant med det motsatta könet är
en normal händelse.
Jag blev förtjust i en flicka med håret flätat,
sedan blev jag förälskad i min klasskamrat,
jag blev besviken, jag blev förälskad
på nytt flera gånger men sen till slut
allvarligt och djupt förälskad.
Med min kära
studerade vi tillsammans medicin utomlands.
Vi konstaterade att vi aldrig hade haft förr eller efteråt
ett så lyckligt liv, samspel och gemenskap
än under de där tiderna. Vårt livs lyckoår!

Vi grundade en familj. Det var givande, intensivt,
passionerat, starkt och kraftigt,
livets högsommarfirande.
Det faller aldrig i glömska! Jag hade mött
en härlig själsfrände. Jag kände,
att våra unga livs små eller större problem,
som vi hade lämnat bakom oss,
kunde lösas nu på tumanhand.
Mellan oss föddes djup kärlek.
Kärleken, den största gåvan, en av
de främsta byggstenarna i en relationen
mellan kvinna och man.
Man vet aldrig vad som komma skall!

Det är viktigt att livets värden är klara.
Två äkta makar kan ha annorlunda livsvärden.
Ömsesidig respekt är viktigt.
Kärlek är en allvarlig rolig sak. Jag erfor det genast.
Jag hyste henne ömma känslor
från första ögonblicket.
Det gjorde så ont i min själ att jag grät av lycka
ur hjärtats djup.
Lyckan är inte vad någon annan gör för
och med dig, men det hjälper väl
till att skapa och öka lycka.

Vi fick två önskade barn. Dottern och sonen.
Två härliga barn som har givit oss
mycket glädje och förnöjelse.

Mina arbetsår var lyckliga.
Läkaryrket har aldrig varit ett kall eller en brinnande iver
för mig. Jag hade redan banat väg för en annan karriär,
min morfars bana, affärsman.
På stundens ingivelse
efter ett sammanträffande med min vän, som studerade
medicin i Tyskland fick jag väckningen.
Pappas karriär blev min karriär.
Det är ett ganska vanligt val i avkomlingens levnadslopp.
Jag ångrade aldrig.
Pappas arbetsdag började på universitetet och fortsatte
på klinikerna och därefter vid järnvägarnas hälsovård.
Hans arbetsliv gick som på räls.
Vilken koincidens, även mitt levebröd tjänades på räls!

Ändå tog jag mitt arbete på allvar.
Jag arbetade tjugosju år. Jag hade ett händelserikt
perspektivfönster öppet mot hälsans och sjukdomens
hemligheter.
Läkaren är också endast en vanlig människa med all
sin svaghet.
Läkarjobbets viktigaste kunskaper och färdigheter
är förmåga att lyssna, anta utmaningar,
sköta dem och trösta.

Trots att medicinen utvecklas jämt och ständigt
klarar vi aldrig av att ändra naturlagar.
Vi kan inverka på livsvanor och öden.
Dödsfruktan kan vi inte eliminera, inte heller
kan vi bli räddade från livets sista naturliga akt, död.
Till sist vinner döden även över läkaren.

En god läkare är ödmjuk, han är inte felfri.
Läkaren lyssnar så länge patienten klagar över symptom. 
Ingen kan bli en själsläkare av egen vilja,
man föds en själsläkare,
man kan inte förklara sig som själsläkare.                   

Ett arbetsliv på räls som överläkare
förenade allt betydelsefullt för en lyckad karriär.
Medicin och affärsliv, kliniker och administrativt jobb,
allmän medicin, arbetsmedicin, företagshälsovård,
trafikmedicin och försäkringsmedicin.

Ju längre vi lever desto snabbare går tiden! Sen kom
en av min återstående livstids dag då jag borde fatta
att nu är detta arbetsliv förbi. Slutet kom ändå plötsligt
fastän jag var medveten om det långt tidigare.

Det värsta var ännu framför.
Jag hade trott att pensionen är en ny chans.

Den var det inte, var mina första känslor!

© Heikki Hellman 2012-10-26