Sorgens ansikte är naket.
Tårar trillar sakta,
förtvivlan försöker hitta ord.
Uppgivenhet som är svår att möta,
sorgen, den förtärande sorgen….

En ständig skugga i ansiktet
av saknad, smärta, oro.
Inte vrede.
Inte hat.
Bara ren, skär sorg.

Ett vemod som utesluter allting annat.
Ingen plats för glädje.
Ingen plats för skratt.
Smärta som måste ut, ut
Endast genom tårar skänkes lindring.

Sorg som söker ensamhet,
sorg som söker tröst.
Många är dess ansikten,
men ändå är dom samma.
Biter, sargar, bryter ner
bit för bit.

Bit för bit
om och om igen.
Ingen väg tillbaka.
Bara framåt – i blindo,
ensam, utan väg.

Sorg, hur vill du mig så ont?