Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brev till dig farfar i himmelen...

jag kommer ihåg ditt skratt
det tror jag
lukten av dina skortor
det vet jag
när jag var liten fick jag
sitta i ditt knä när jag var rädd
det minns jag

du sa alltid när jag var liten
det botte vättar i din garderob
enda anledningen till att
dom inte gör det längre
är för ja inte tror
att de finns där
sedan du försvann

jag vet jag visste
det bässta med sommaren
var att gå med dig i skogen
på dagen ibland
och odla jordgubbar
och ringblommor i landet
vid lisstugan nära granarna

här är det vinter nu
grenarna är täckta av is och snö
men isen på sjön
är inte tjock nog att hålla mig uppe än
det vet jag
för jag provade med pålen om den var det
som du har lärt mig att göra

där du är nu
är det alltid sommar
tistlarna med sina blommor blommar inte ut
men skär ner dem ibland
och blanda i höet till hästarna
och klappa Bianca från mig
och hälsa dina bröde också
jag tror farmor kommer snart
hon mår inte så bra

alla här minns dig
vi saknar dig massor
fasst vi vet att du har det bra nu
vi tänker på dig hela tiden
är dina ögon lika förgätmigej-porslinsblå?
får du solbränna av julisolen på verandan
är syrenerna utblommade?
är gräset för högt?

snälla farfar
glömm oss inte här nere
även om vårat liv
är så mycket gråare
än det där uppe där du är
men glömm inte dem som älskar dig
för vi glömmer ju aldrig dig
och här på jorden
spelar det i träden på våren till ditt minne
och resten av året också för den delen
för vi är inte de enda som saknar dig
utan allting tänker på dig
och minns...




Fri vers av Enygma
Läst 283 gånger
Publicerad 2006-02-13 21:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Enygma