ett fossilerat skelett av en musselkräfta,
ostrakod, en lämning eller petrificerad klenod,
inbäddad i naturiemontern kalkstenen

en gång drog ostrakoden sig inom sitt skal
tog sig fram i det gröna slemmet på kalkhällarna
ätande på alger och mikrober, tills en våg sköljde
över den

en apostel från Medeltiden talade om att
Djävulsvågen hade uppenbarats för att
människan varit olydig, en kvinna bar
för sin inre syn fossilen som en amulett,
som frambesvärjer lycka - en evig

vi vet idag att den visar oss hur livet en gång
sett ut, och att hårt material ger avtryck,
en beständighet, som annat som visar oss
verkligheten, och hur den egentligen ser ut

Man står och går och springer länge och väl,
plötsligt kommer skäran som skär av lifstråden,
nornorna spinner så gott de kan, hur mycket
våra kroppar orkar bära bortom månparentesen,
tunga brokiga stenmönster, lätta prydnader,
och allt däremellan