Allas våra vägar i livet är olika långa,
en del färdas enbart korta sträckor,
medans andras stigar går över både
berg och dal.


Vissa bara börja sin vandrig för att
genast hamna i en återvändsgränd,
andra får långa behagliga raksträckor
utan backar och krön, med njutbar
utsikt över livet.

Varför blir det så, ingen vet eller ingen
kan förstå, våra öden finns i någon
annans händer.

Men om jag hamnar på såphala
vägar, hoppas jag att någon ger mig
en hint om att vara skodd därefter,
jag vill gärna falla så MJUKT det går!