Det kommer en morgon när du vaknar av solsken och fågelkvitter och känner lugn i ditt hjärta. När alarmet inte går igång och nattduksbordet inte alls är särskilt dammigt. Det kommer en morgon när du vaknar från djup och drömlös sömn, utvilad. När du inte rusar ut i köket och kedjeröker för att kväva ångesten, utan lugnt och stilla brygger ditt kaffe och äter din frukost.

När denna morgon kommer håller du inte samma takt som innan när du körde din bil alltför vårdslöst till ett grått parkeringsgarage och kletade på smink i hissen på väg upp till kontoret. Det handlar om att du inte orkar, att när en motor gått på högvarv för länge och till slut stannat kommer du inte att kunna få upp den till samma varv som innan, hur fina reservdelar du än skaffar dig. Men det vill du inte heller. Reparationerna var alltför kostsamma och du vill inte riskera att köra sönder igen. Du har saktat ner, för att njuta av livet, för att uppskatta tillvaron. För att välja livet och för att leva varje dag. För att kunna vara en sådan som aldrig missar att ringa när någon av dina vänner eller i din familj fyller år, för att vara en sådan som håller koll på vad som finns i kylen och äter bra. Som går ut i naturen och njuter av varenda detalj du ser, varenda ljud du hör. Som är öppen och glad och nyfiken. För egentligen är det ju sådan du är.

Det är nästan som om du hade återvänt från döden och du förstår att det faktiskt är först nu som du verkligen har vaknat.