Gråfäll fick sitt namn när han var vuxen och lämnade grå päls överallt, jag vet inte vad han blev döpt till från början, eller om han ens fick något namn, man var inte så noga med det på landet. Han var förmodligen den snabbaste katt jag någonsin sett och granngården hade en hund som brukade jaga katterna men han fick alltid skylla sig själv när han jagade Gråfäll. Gråfäll brukade springa i riktning mot ett uttorkat dike och när han kom dit alldeles före hunden så tog han ett språng och vände sig på rygg i luften så att han landade på ryggen i diket och när hunden sprang över diket så möttes den av 4 tassar med utspärrade klor. Hunden var inte särskilt smart för han gick på det varenda gång. Och kom bara ihåg det tills såren läkt, men inte längre.
Gråfäll var annars inte känd för att vara särskilt smart, men han var inte någon man skulle bråka med. En gång var han i farmors källare medan sotaren var där och rensade oljepannan och samlade sot i en hink. Gråfäll var nyfiken av sig och lyckades välta hinken så att han fick allt sotet över sig. Vi var tre personer med de tjockaste motorcykelhandskar vi kunde hitta och vi låste in oss i farmors badrum med Gråfäll. Två fick försöka hålla honom medan den tredje siktade med dusch och hårschampoo.
Har du någonsin sett en katt klättra på kakel? det var vad Gråfäll försökte göra, och han lyckades nästan. Vi behövde verkligen handskarna. När vi äntligen var klara fanns det ingenting i det badrummet som var torrt och handskarna såg ut som om de hade fastnat i en makuleringsapparat, stora revor överallt, men händerna klarade sig ganska oskadda. Så fort vi öppnat dörren försvann Gråfäll som ett skållat troll, men han var ren, vilket man inte kunde säga om badrummet.