Jag vet inte om han lever än, men om han brås på sin mormorsmor (sist jag såg henne var hon 27 år) då är det mycket möjligt att han gör det. Han föddes i samma kull som min katt Fina på svenska flaggans dag 1980 (det var bara de 2).
Han var svart med lite vitt på bröstet. Oskar var latare än Fina men också en bra jägare. Han var inte riktigt den sorten som försökte ta harar, då finns det lättare byten, som ekorrar till exempel.
Gottfrid (en annan katt som jag skall skriva om) och Oskar var lika på flera sätt, inte till utseendet och Oskar vägde nog 1 kilo mer. Hur som helst tyckte de båda om att sova på högtalare särskilt med lugnare rockmusik på så att de kunde känna basen. Båda tyckte dessutom om att ligga i solen vid vägkanten. Gottfrid brukade luta huvudet åt sidan om det kom en bil och räknade med att det skulle göra det lättare för bilen att passera, Oskar rullade bara lite längre upp på gräskanten och vände ryggen till, om han orkade, annars fick man gå ut och flytta på honom.
En gång hade vi varit på semester i en vecka och när vi kom hem hoppade brorsan ur bilen och ropade på Oskar, det hördes ett brakande uppe i skogen av kvistar som knäcktes och sedan hörde vi bdomp, bdomp, bdomp, bdomp när han kom galloperande. 10 meter från brorsan bromsade han in så gruset yrde och så startade han upp motorerna, så lät det i alla fall, han var nog den katt som kunde kurra högst.
En liten anekdot om Oskar. Han tyckte om att gå på snövallarna som plogbilen gjort och det gjorde han även när plogbilen kom och det brukade gå bra. Men första gången han råkade på en snöslunga gick det inte lika bra. Från köksfönstret såg vi honom gå på vallen när snöslungan kom. Han hade gott om tid att sätta sig i säkerhet men han fortsatte gå på vallen tills han upptäckte att det inte var en vanlig plogbil som kom, han hoppade ut i den halvmeterdjupa nysnön och hann väl ta 2-3 skutt innan han blev begravd. Jag och brorsan sprang så fort vi kunde och grävde fram en mäkta arg katt. Det var sista gången han gick på snövallarna när det kom en plogbil.
När oskar 4 eller 5 år så gick han iväg och bosatte sig hos en granne en halv kilometer bort. Den grannen bodde i ett ombyggt hönshus och en dag när Oskar kom på besök ställde han ut ett fat med gröt och Oskar kom tillbaka nästa dag och samma sak upprepades. Nästa morgon vaknade gubben av att det låg en katt i hans säng. Han tog Oskar med sig i sin lilla Renault 4 och åkte hem till oss med honom, sedan stod han och pratade med farfar i en halvtimme. När han kom hem igen låg Oskar och sov i han säng. Manövern upprepades med samma resultat så Oskar fick stanna. 10 år tidigare hade stammodern gjort samma sak. Solbritt (stammodern) var omkring 15 år (född 1970) när Oskar flyttade in.
Solbritt var en helt normal spräcklig bondkatt som inte verkade kunna lägga på sig något fett. Oskar blev däremot fetare och fetare, men ibland kunde man se honom lufsande vid vägkanten. Sist jag såg Oskar var han på sitt 23:e år och han var stor. Men jag har inte varit mycket i de trakterna sedan dess. Om han lever skulle han alltså vara över 30 år nu.