Artonhundratalet rycker närmare
Människorna var så gamla då och hade tjocka kläder
Jag har sett kläderna smutsiga och slitna
men på de bruna korten faller de så vackert
Vilken kvalité! Vilka projektioner
av det stränghetens överjag som pryglades in i barnen från späd ålder
med gudsfruktan och sexualneuroser
Så avlägset tycktes det mig en gång
för jag är född i en tid av ljusa björkmöbler
vita tak och beigemönstrade tapeter
nittonhundratalets artonhundratal
Men från de bruna korten där barnens vattenklara ögon
betraktar mig med ett outgrundligt allvar känner jag
en doft som lockar mig bort
från denna rationalistiska tidsålder där till och med
nostalgi är en handelsvara
Jag skulle vilja leva som de utan
den moderna medicinens myter om ett långt pensionsgrundande liv
med tryggt desinficerad ålderdom
Jag längtar bort från produktionsapparaten
där man aldrig ens får känna lukten av sur mjölk
gyttja kogödsel murket trä nattviol
Förnöjsamhet återhållsamhet och fattigdom
katekesen och läseboken
loppor i sänghalmen och en ständig närvaro
av någon sjuk eller döende
virkandet av statusantimakasser i skymningskvällar
viskandet av röster från skogsbrynet
den inte helt betvivlade närvaron av de andeväsen
som varit människans följeslagare sedan urtid
och över vilka vi här och nu borde resa
ett magnifikt gravmonument
den ständigt återhållna vreden mot dem som inte fick förnärmas
själväcklet vid utdelande av bestraffningar
eller prålet med högtidskläder på de talrika begravningarna
de sällan tvättade arbetskläderna
som en varm och trygg boning för kroppen
Allt närmare kommer jag denna tid
i gamla bilder barndomsminnen
och i de trakter där man ännu bevarat
sätten att leva i harmoni med omgivningen
börjar misstänka den nya tiden
för orättvist förtal i propagandasyfte
Ju mera tid jag lägger bakom mig
desto mer krymper perspektiven
desto mer återfinner jag mina vänner och släktingar
i andra tider någon annan stans
O dessa ansikten
så stränga men ändå milda
Sådana ansikten kan i våra dar
inte köpas för pengar!