Råttan föddes en sommardag i juni 1981, vi vet inte var. Denna sommar sov jag och brorsan i ett tält i en svag backe täckt med långt gräs. Fina som var en mycket försumlig mamma, kom en natt och kröp in i brorsans sovsäck. När han vaknade på morgonen låg det en dagsgammal kattunge i sovsäcken, hon såg nästan ut som en råttunge och därför fick hon namnet Råttan. Fina var som sagt en försumlig mamma och man fick i stort sett hämta henne för att hon skulle ta hand om sin unge. Till slut löste det sig dock genom att Katta, som älskar kattungar, tog hand om Råttan också och Fina tittade in någon gång om dagen, men blev för det mesta bortjagad av Katta, vilket hon inte verkade ha något emot.
Hur som helst, Råttan var ingen särskilt smart katt, men när hon ville ha något, då gav hon inte upp.
En dag åt jag Ahlgrens bilar och råkade tappa en på gräsmattan och Råttan snappade åt sig den med en gång. Hon hade svårigheter med att äta den eftersom den fastnade i tänderna, men efter det gick ingen godispåse säker om Råttan var i närheten. Ett ögonblicks ouppmärksamhet och Råttan var antingen med huvudet i påsen eller fiskade med tassen.
En gång efter ett kalas gav mamma Råttan en tom glasskartong att slicka. Det var ett misstag vi fick ångra efteråt. Hon slickade inte bara i sig glassen, hon började dessutom äta upp kartongen. Efter det lärde hon sig att känna igen glass och mycket snart lärde hon sig känna igen signalen från Glassbilen.
Man åt glass på egen risk i Råttans närhet om inte hon också fick glass. Hon visade tydligt att hon ville ha glass och i början gick det bra att bara ge henne glasspinnen med lite grann kvar på den. Men efter ett tag blev hon mer direkt och ville inte vänta och klättrade uppför benet på en. Om inte det hjälpte väntade hon tills man var lite ouppmärksam och hoppade helt enkelt upp till glassen och hängde sig kvar i armen.