Jag vaknar till ljudet av All shook up. Jag kliver upp, väldigt omskakad och ser att solen skiner in genom persiennerna. Jag äter endast en croissant, egentligen vill jag sova mer men det kan jag inte. Jag får sova mer kommande natt. Efter min franska frukost går jag ut genom ytterdörren och låser om mig.
I hörlurarna lyssnar jag på Dancing in the dark och jag tycker den passar in denna morgon då jag fixat med frisyren ett bra tag.
Jag går ned mot Uppsala centrum. På Vaksala torg har de börjat bygga ett öltält för en kommande festival. Det strömmar musik ur högtalaren, jag sänker min ipod och hör att det är Knocking on heaven’s door. Jag ska bara knacka på en kompis dörr, det kan ju vara himmelskt att träffa honom igen, man vet aldrig. Innan jag går till min gamle vän, så går jag in i Marks and Brands på gågatan. Jag stänger av min ipod, och kollar in de senaste skjortorna. I högtalarna hörs Jealous guy, undrar om butiksbiträdet är avundsjuk på min stil.
Efter att ha inhandlat en mörkblå skjorta så går jag ut på gågatan igen, där ute träffar jag på Harry, en gammal barndomskompis. Vi pratar lite snabbt då han ska till biblioteket och plugga inför en tenta. Han nämner en artist som ska ha en väldigt bra låt, artisten heter Michael Jackson och låten heter Beat it. Jag säger hej då till honom och går vidare ned mot 4 sound, musikaffären. På vägen ser jag tre killar som försöker spela tuffa inför en ung blondin, och jag tänker bara Beat it!

Jag går in i musikaffären, de hälsar på mig lite igenkännande. Jag är där ganska ofta och leker med instrumenten. En ung kille sitter och spelar på en brun gitarr. Han sjunger en låt som heter Three little birds. Jag sätter mig utan några bekymmer vid ett vitt digitalpiano och börjar spela Gymnopedies no.1. Utanför har det börjat regna och jag slutar att spela. Jag går ut på gatan, och sedan går jag förbi Uppsala centralstation. En man står och spelar dragspel, jag känner igen melodin ifrån filmen Gudfadern, låten heter The Godfather waltz. Jag gömmer mig bakom mina svarta solglasögon, då jag får syn på en gammal vän jag inte vill träffa på.
Efter tio minuters promenad är jag framme vid min gamle vän Mikaels lägenhet. Jag knackar på och han öppnar dörren med ett leende på läpparna. Jag går in genom dörren, kramar om Mikael som jag inte sett på två år. Han erbjuder mig lite vin, och jag tackar inte nej. I vardagsrummet sätter han på en låt vi två brukade lyssna på, när vi var i 15-års åldern. Det är en låt utav Cat Stevens som heter Can’t keep it in och jag håller inte inne med att uttrycka min förtjusning av att återse honom igen. Efter att vi pratat gamla minnen i två timmar, om skolan, vännerna, tjejerna, utflykterna och fotbollen så sade jag hej då till Mikael. Vi var båda nöjda med vår lilla träff. Jag gick hemåt i den sköna kvällen och det var nästan inga människor ute på gatorna. När jag kom hem gick jag och lade mig på en gång, jag var trött. Jag somnar med låten After the goldrush i hörlurarna. Den natten drömde jag om en svunnen tid någonstans i Amerika.