Död är liv och liv är död

så mycket att förstå så knappt
om tid

Hon låter livets under köpa sig
sin egen frihet

Kanske slutar man att hoppas

en vacker dag. hon är så led
på slutet början och mitten

på liv som upphörde att andas


så hon tar omtaget i mitten


vi ser alla henne. På golvet med
livets fotografier. Det är så rörande
med människors förseningar längs
benen. De som trasslat ihop sig och
de som aldrig ger sig.


Som om de alla tror sig vara stora
regissörer,

men det är så ömt att se en livsväv
produceras, så skört genombearbetad,

välspelat. Vi förlåter. Gör vi inte det.


Livet blir så likt ens egna dammiga
spegel.